Bilder från första dagarna i Shenzhen

DSC00193Första dagen i skolan. Insåg att jag plötsligt hamnat på universitetet när min bordsgranne (den första personen jag pratade med) introducerade sig med: ”Hej, mitt namn är Vladimir och jag kommer från Ukraina. Här är min fru, Katarina.” Ungefär 40 av 50 studenter verkade vara ryssar, tillräckligt många i alla fall för att ha en rysk tolk.

DSC00104

DSC00192 DSC00190Skolan

DSC00179月饼 (yue bing), eller månkaka… I måndags var ledig dag då hela nationen sitter hemma och äter månkakor och sedan går ut och kollar på fullmånen.

DSC00175Typer som denna finns det gott om i skogen utanför mitt hus (den ser farligare ut i verkligheten!).

DSC00170Några bilder med utsikt från skogen bredvid mitt hus. (klicka för att förstora)

DSC00166 DSC00165 DSC00162 DSC00155 DSC00154 DSC00152 DSC00144 DSC00133 DSC00125

DSC00123I Shenzhen finns gott om parker, dessa foton är tagna mitt i Shenzhen.

DSC00123 DSC00119 DSC00125 DSC00144 DSC00133  DSC00112Minitrip till Sverige. Gratis glass dessutom (1 yuan = 1,1 kr).

DSC00110 DSC00108  DSC00099Loppmarknad. Gården består av ganska många 35 våningar höga hus, vilket medför att det finns ganska många människor här. När alla gårdens barn samlas för att sälja gammalt skräp som de fått av sina föräldrar (varje barn hade med sig en plastkasse med gamla läroböcker och plasttåg typ) blir det ganska livat. Varje barn har sitt egna stånd där de sitter och skriker ”kom och köp” eller ”plasttåg 2 yuan” på kinesiska.

DSC00092 DSC00084 DSC00082

DSC00076Utsikt från balkongen

Beijing

Nu har jag lämnat Beijing efter tre roliga veckor, och har fått jag har flera olika intryck av staden. Beijing är som sagt en enorm stad som med svenska mått helt saknar motstycke. Tempot i staden är ursinnigt på alla sätt och vis (trafiken, människorna, ekonomiska utvecklingen), men de människor jag mött har samtidigt varit mycket närvarande och nyfikna. Även om många inte kan prata engelska eller inte vågar prata engelska verkar kineserna generellt sett göra allt som står i deras förmåga för att hjälpa utlänningar när problem uppstår. På flyget till Beijing pratade jag med en äldre svensk man som hade varit i Kina-Kina (alltså utanför de största städerna) en hel del i sitt arbete, men som inte kunde en gnutta kinesiska. Han berättade bland annat om när han gick in för att handla i en butik där ingen pratade engelska, hur kineserna då brukade ringa runt till sina vänners vänners vänner för att till slut hitta någon som kunde prata engelska och översätta. Även om människorna i stora städer som Beijing är mer vana vid utlänningar och kanske inte är beredda att gå till samma längder är hjälpsamheten mot utlänningar något som jag tycker mig uppleva i princip överallt. Tillsammans med människorna ärBeijing under de finare dagarna en grön och färgsprakande stad som jag inte skulle ha så mycket emot att bo i som svensk. Visst är staden bitvis lite väl mycket betongöken, och den kunde ha varigt något helt annat om Mao Zedong aldrig hade inträffat, men precis samma sak gäller med centrala Stockholm. Det stora problemet är att de mindre finare dagarna är alldeles för många, och att under de mindre finare dagarna blir Beijing en helt annan historia.

Beijing är som kanske många redan är medvetna om en av de städer i världen vars luft är som mest förorenad. Elproduktion som består till 75% av kol samt bilar för lite drygt 20 miljoner människor på en yta lite större än Stockholms län kombinerat med smutsiga industrier och ett ogynnsamt geografiskt läge gör att luftföroreningarna kan nå absurda nivåer. Under de tre veckorna jag var där hade kanske lite drygt varannan dag luft så dålig att det bildades klart synlig smog. För att mäta luftkvaliteten använder man ett index som mäter andelen små skadliga partiklar i luften, Världshälsoorganisationens rekommenderade maxnivå ligger på index 25. Under de dagarna vi var där låg det kanske i snitt på 100, under de värsta dagarna något över 200. Då är ändå luften ur ett helårsperspektiv relativt bra och inte i närheten av de nivåer som kan uppnås på vintern. På vintern ska det inte vara ovanligt att index ligger strax över 600, det vill säga mer än 24 gånger högre än vad som anses som hälsosamt. De kineser som vi var med berättade att när det var som värst kunde det bli så illa att du endast kunde se ca 25 meter trots att det inte var ett moln på himlen. Som om inte den direkta påverkan på din kropp var tillräcklig innebär smogen också för de flesta en stor psykisk press. Jag läste någon blogg på internet från en amerikansk doktor bosatt i Beijing somtrodde att den mentala stress som luftföroreningarna skaparär minst lika ohälsosam som de skadliga partiklarna i sig. Det är något som jag efter att ha varit där kan hålla med om. Det blir att man på allvar frågar sig: Hmm, vad är hälsosammast? Att gå ut och idrotta eller att sitta still inomhus? Det går liksom aldrig att känna sig helt nöjd med sin tillvaro i och med att du hela tiden måste andas den skitiga luften. Smogen lägger sig helt enkelt som en grå slöja över vardagen och ger förr eller senare livet en sunkig eftersmak.

Självklart frågade jag mig redan innan jag åkte hit varför man väljer att bo i Beijing om man är medveten om detta (det ska mycket till för att inte bli medveten om det), och har ett val att bo någon annanstans. Jag har inte frågat så många, men de som jag fått ett utförligare svar från har alla sagt att det i grund och botten är på grund av att det är här som de bra jobben finns, det är här som allt händer och det är här eller i närheten min familj bor. Angående hälsan är det lugnt, de tänker bara bo här medan de är unga och kroppen tål allt. Sedan, när de blir 40 ungefär och har tjänat massa pengar och skaffat sig en bra hustru eller man kanske det dags att lämna Beijing och leva ett hälsosamt liv. Även om detta verkar vara ett vanligt resonemang finns det ju såklart också miljoner Beijingbor som inte tänker så här, men däremot inte har så mycket att välja mellan.

Nu har jag dock lämnat Beijing för den här gången och anlänt hos min värdfamilj i Shenzhen i södra Kina. Symboliskt nog var det mjölksmog när jag lämnade Beijing och klar himmel med strålande sol när jag landade i Shenzhen (Shenzhen har inte samma problem med luften som Beijing). Först när jag mötte min värdmamma och sonen trodde jag att de pratade kantonesiska (vilket är något helt annat än kinesiska), och med det faktum att deras engelska vokabulär består av typ ”hello” och ”goodbye” blev jag påmind om att det är nu utbytesåret börjar på riktigt. Allt eftersom började jag dock kunna urskilja mer och mer och insåg tillslut att de bara pratade mandarin med dialekt. Kommer att berätta lite mer om hur jag bor och värdfamiljen senare när jag har landat lite mer, men hittills har värdfamiljen varit oerhört vänliga, nyfikna och hjälpsamma trots språkbarriären, och det känns som att vi nog kan passa ganska bra ihop. Jag ser fram emot året! Förhoppningsvis får jag nu också se ett lite vackrare Kina här i Shenzhen än vad jag såg i Beijing.

Tar med tre bilder på mitt bostadsområde, en på mitt rum och en på vardagsrummet.

DSC00053 DSC00058 DSC00066 DSC00067 DSC00073

Lite bilder

Nu har jag äntligen fått min kamera att fungera, därmed kommer här lite bilder!

DSC00001Klassrummet (STS kontor)

DSC00002Utsikt från klassrummet

DSC00037I det ovala huset längst till höger har vi lektion (utan smog)

DSC00012Med smog (Nej, det är faktiskt inte ett enda moln på himlen)

DSC00045 DSC00044Stora högtalare likt denna uppsatta på en pinne går att finna lite här och var…

DSC00041Temple of Heaven (天坛)

DSC00034Utanför hotellet

DSC00033 DSC00030 DSC00028 DSC00026I Beijing är det tydligen tillåtet att köra motorbåt i valfri hastighet i de små floder som går genom staden.

DSC00022Utsikt från kejsarens sommarstuga

DSC00021 DSC00018 DSC00013  DSC00011 DSC00010

DSC00006”Zoomarknaden” – Enorm inomhusmarknad där det säljs överproduktion och fejkkläder (fejkade märkeskläder alltså) direkt från fabriken för vrakpriser. Billigast blir det om du är kines, är duktig på att pruta, slår till vid rätt tillfälle och köper 50 plagg oöppnade i en kartong samtidigt.. Många som har egna butiker i Beijing kommer därför hit och handlar sina varor.

DSC00046Till Anna (kolla noga)

Första intryck av Kina

Nu har jag varit i Kina i lite drygt en vecka, och jag tänkte att det var på tiden att jag kunde berätta lite om mina första intryck av Kina. Just nu bor jag på ett hotell förhållandevis centralt i Beijing vid ett ställe som heter Xizhimen (西直门) i västra Beijing, tillsammans med de två(!) andra utbytesstudenterna som också ska vara i Kina. Tycker det är konstigt att så få vill åka till Kina, eller icke-engelskspråkiga länder överhuvudtaget, som jämförelse var det ungefär 130 stycken som skulle till engelskspråkiga länder från min organisation mot 6 stycken som skulle till icke-engelskspråkiga. Kineserna jag träffat hittills (framförallt folk på STS) verkar vara av samma åsikt; varför vill ni åka till Kina, här finns väl inget att se? Varför välja Kina när man kan åka till USA typ…

Än så länge måste jag dock säga att jag inte håller med kineserna, här finns hur mycket som helst att se! Jag visste såklart att Kina var stort och att det här bodde en massa människor redan innan jag åkte hit, men det först nu när jag kommit hit som jag börjar inse hur fruktansvärt många människor som faktiskt bor i Kina. Bara här i Pekingområdet bor lite drygt 21,5 miljoner, när vi igår skulle åka bil till den kinesiska muren som ligger nära utkanten av Beijing tog resan oss ungefär två timmar trots att det var en lördagsförmiddag, och då åkte vi inte ens riktigt från centrum av staden. Staden är med andra ord enorm. I och med att Beijing är så pass ”välutvecklat” liknar det mesta överlag Stockholm och Sverige, förutom att allt är i gigantiska proportioner och med vissa kinesiska särdrag. Gatorna ser ut ungefär som i centrala Stockholm, bara att de är lite bredare, har lite fler bilar, lite fler mopeder, lite högre hus, lite mer ljud och väldigt mycket mer människor. När jag har skaffat mig en bra kamera kan jag visa lite bilder som förklarar detta bättre.

(Restaurang)Maten är något som skiljer sig mycket från Sverige, den är både radikalt olik den svenska maten och inte heller i närheten av den kinamat som man kan köpa i Sverige. Maten förtjänar antagligen ett helt eget kapitel, så jag nosar bara lite på frukost idag. Att få tag i någon vettig frukost har hittills visat sig vara ganska svårt, kineserna själva verkar äta antingen dumplings (halvfärdig vitt-mjöl-degklump med kött i), någon form av ångkokt söt vit bulle som jag inte testat än, vatten-olje-gröt med sönderkokt ris och någon grönsak i (typ salladsblad som simmar runt i vattnet) eller bara något sött vitt bröd. Tycker man om det är det inga problem att bli mätt på under 5 yuan (1 yuan = ca 1,1 kr). Tycker man däremot inte att det är så lockande blir det genast krångel, speciellt eftersom att jag saknar kokplatta på hotellet och min mage inte verkar tåla kinesisk yoghurt. Därav har det blivit mest kakor, bröd med sylt på och frukt hittills (frukten är förövrigt ofta 2 ggr så stor som i Sverige???). Jag saknar bollnäsfil och müsli!

På förmiddagarna har vi kinesiskalektioner på STS kontor som håller varierande kvalitet. Tyvärr så är det ett ganska stort gap mellan mina kinesiskakunskaper och de andra två utbytesstudenternas (jag hade pluggat innan, de hade inte gjort det), och därav har det ofta blivit för lätt för mig och för svårt för de andra två. Eftersom att handskrift är det enda jag nästan är på nybörjarnivå med har vi också nästan bara gjort handskrift under dessa fem dagar. Tempot har varit ursinnigt (speciellt för de andra två som börjar från noll), under de första 3 dagarna ”lärde” vi oss att skriva 115 ord. Nästa vecka ska vi få en ny lärare (som tydligen bara ska prata kinesiska), så kanske kan vi ordna ett annat upplägg då. Själv är jag dock oerhört tacksam att jag började plugga innan jag åkte hit, nu jag kan faktiskt använda språket lite grann och göra enkla saker som att fråga om vägen, be någon att förklara ett ord och hålla lite enklare konversationer. Hur framgångsrik en konversation blir är dock ofta mycket beroende av hur förstående motparten är för att jag är dålig på kinesiska! Det är dock väldigt roligt att prata kinesiska, så jag försöker passa på att prata så ofta tillfälle ges.

Under veckan har jag besökt diverse turistattraktioner, bl.a. förbjudna staden och himmelska fridens torg (som förövrigt kändes mer som en massdemonstration än sightseeing på grund av antalet människor) och den kinesiska muren. Ibland kan det vara måttligt kul att gå på turistattraktioner då jag inte kan kinesiska, och därmed bara kan uppleva delar av vad ställena egentligen har att erbjuda. Som tur är har vi oftast med oss Lorna, min kontaktperson på STS Kina, ut på aktiviteterna som kan förklara saker för oss och ge lite insight om det mesta. Dessutom är jag ju också med två andra utbytesstudenter, Lorenzo från Italien och Elin från Göteborg, som båda är trevliga och gör att jag trivs ganska bra med att turista trots allt.

I eftermiddag ska vi åka med Lorna till de östra delarna av centrala Beijing som tydligen ska vara lite av Beijings Manhattan, spännande alltså. Tyvärr har jag inte skaffat mig någon bra kamera än, ska beställa en från internet på måndag, så idag får ni nöja er med en mobilbild av utsikten från mitt klassrum (och STS kontor). Bilden är ganska suddig, riktigt så mycket smog är det inte!

20140815_110711.jpeg

Snart är jag i Kina

Imorgon (lördag) är det äntligen dags att åka. Det som känns logiskt är att jag borde vara riktigt nervös nu, jag ska ju ge mig iväg ett helt år till ett land på andra sidan jordklotet vars kultur och människor jag aldrig tidigare varit i närheten av. Trots det så känner jag mig inte ett dugg nervös (i alla fall för tillfället), snarare mer redo än någonsin. Antagligen eftersom att jag hunnit förbereda mig mentalt under mer än ett halvår. Som tur är går det ju att att resa till Kina även här hemma, vilket jag gjort en hel del genom att läsa böcker, träffa kineser och människor som varit i Kina, plugga kinesiska och bara allmänt absorbera allt som har med Kina att göra.

Det jag fått lära mig hittills om Kina har gjort stora intryck på mig och minst sagt varit ögonöppnande. Att läsa lite mer om Kinas historia, framförallt de senaste 65 åren, är något jag kan rekommendera de flesta, även om man inte är lika mycket Kina-nörd som jag. I efterhand inser jag att jag knappt kunde någonting alls om Kinas historia innan jag bestämde mig för att bli utbytesstudent, och det jag hittills lärt mig har framförallt fått mig att fråga: Varför visste jag ingenting om det här innan? Därav har jag en bok som jag starkt kan rekommendera den som vill lära sig lite mer om Kina, en självbiografi som heter ”Rött land, röd jord”  av Ming Wang-Sonnerup. Författarinnan är född samma år som Mao tog makten i Kina (1949) och kan därmed berätta mycket konkret från en vanlig kines perspektiv om Kinas historia. Går utmärkt att läsa utan några som helst förkunskaper om Kina. Min upplevelse av boken var att det kändes mer som att läsa en fantasyroman än en historiebok/självbiografi, vilket kan ge en antydan om hur absurt mycket var under Maos tid i Kina. Boken var dessutom spännande, både jag och min syster slukade den.

Imorgon reser jag till Beijing (北京 – norra huvudstaden) och kommer att vara på ett sorts inskolningsläger (notera ”in”, inte ”om”) i tre veckor. Schemat ser ut ungefär såhär:

9 – 12: Läsa kinesiska
Resten av dagen: Vara turist i Beijing och lära sig lite grundläggande saker om vardagslivet i Kina.

Och så vänja sig vid Kina-luft såklart.

Heavy Smog Hits Beijing
Länk: http://www.huffingtonpost.com/2014/01/17/beijing-fake-sunrise_n_4618536.html