Shenzhen Polytechnic

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev något här, så jag bestämde mig tillslut för att ta tag i det hela. Jag har många gånger tänkt att jag ska skriva, men så har jag gång på gång skjutit upp det till förmån för något annat. Varje gång jag satt mig ner och börjat skriva har jag sedan haft så mycket saker att skriva att jag inte kan välja vad jag ska skriva om, vilket sedan slutar med att jag inte skriver något överhuvudtaget. Nu tror jag i alla fall att jag tagit mig över det hindret för en gångs skull.

Mitt liv har överlag varit sig ganska likt sedan förra inlägget, det är vardag med andra ord. Fram till 6:e januari gick jag på ett sorts yrkesuniversitet här i Shenzhen och studerade kinesiska. På universitetet fanns ungefär 60 utländska studenter som studerade kinesiska (bland 20 000 kinesiska), varav de flesta kom från Ryssland eller länder som tidigare tillhörde Sovjet. En grov gissning är att ungefär 80 % av utlänningarna kunde prata ryska. Eftersom att de flesta av de rysktalande inte kunde prata någon vidare engelska (eller kinesiska för den delen) var det ofta ryska som rådde i klassrummet. Gjorde mig egentligen inget då ryssarna trots språkbarriären tålmodigt försökte diskutera både det ena och det andra med mig, och mot slutet av terminen gick det till och med helt okej då vi kunde använda kinesiska. Varför så många ryssar då? Ryssarnas egna anledningar till att de ville studera kinesiska verkade framförallt vara att de ville göra affärer i Kina, vill bo i Kina i framtiden eller för att utbildningen var billig (kostar ungefär 7000 kr för en termin). Det kan vara så att denna skola är lite av ett specialfall, eftersom att de flesta kineser som jag pratat med verkar inte dela min bild av att så stor andel av utlänningarna i Kina är ryssar. Istället är det enligt dem vanligast med afrikaner och amerikaner.

Kvaliteten på utbildningen var enligt mig sisådär. Visserligen hade de flesta nog inte något att anmärka på utbildningen, det var till och med många som tyckte att den var riktigt bra.  Må hända också att lärarna faktiskt var riktigt bra på det de gjorde, problemet var bara att om man ska försöka få eleverna att lära sig varje text i textboken halvt utantill innan man går vidare tar det ett tag innan man lär sig något. Lägg till att ungefär hälften av lektionstiden spenderades med att lära oss grammatikregler så förstår du varför det normalt sett tar 3-4 år för en student att ta sig igenom utbildningen där, trots att skolan ligger mitt i Kina. Som tur var varade skoldagarna endast från 8.30 till 12.00, större delen av dagen var alltså min egen. Under de första två-tre månaderna brukade jag för det mesta stanna kvar på skolan efter lektionerna och hänga med kineser. Jag tyckte att det var ganska lätt att få kontakt med kineser på skolan, generellt sett är de väldigt nyfikna på utlänningar. Helt ärligt var det sällan som jag själv behövde ta initiativ för att lära känna folk – det var snarare så att jag behövde säga nej ibland för att det inte skulle bli för mycket. ”Värst” var det de gånger jag gick till skolans engelska hörna. Den främsta anledningen att folk gick dit var såklart för att få prata engelska med någon som kan prata engelska, men det var alldeles för få utlänningar. Sista gången jag var där var det ungefär 50 kineser som behövde slåss om två utlänningar (mig och en engelskalärare från USA). Lite roligt som omväxling, men samtidigt också väldigt utmattande. När det blev för många tyckte jag att det blev svårt att lära känna någon enstaka lite bättre, det blev istället bara att hela tiden svara på samma enkla frågor om och om igen. Var kommer jag ifrån, vad har jag för intressen, hur länge har jag pratat kinesiska, vad jag tycker om Shenzhen, osv.  Visserligen måste jag säga att jag lärt mig en hel del kinesiska från det, och att jag nu har en skaplig bild över vad de ungdomar som går yrkeslinjer på universitetet i Shenzhen har för fritidsintressen och ungefär vad de går runt och tänker på. Egentligen var det nog alldeles perfekt då min kinesiska just då inte tillät några mer avancerade diskussioner ändå. Efter två-tre månader (slutet av november ungefär) började det i till slut bli lite tråkigt, jag hade bemästrat de samtalsämnen som diskuterades på skolan någorlunda och visste att jag inte heller hade något gemensamt med eleverna på skolan som var värt att försöka bygga någon mer långsiktig vänskap på. I kombination med att jag inte tyckte att utbildningen var något vidare var det helt enkelt bara att inse att jag borde gå vidare till nästa ställe.

Nu (i mitten av januari ungefär) tror jag att jag har lyckats ta mig in på stadsplaneringsprogrammet på ett av de bättre universiteten i Shenzhen, där jag ska börja studera när nästa termin börjar. Varför jag säger ”tror” är för att det hela gick mycket informellt till, min kontaktperson på STS kände någon chef på skolan, och vips, ett besök på skolan och två samtal senare så verkade det hela ordnat. Har du bara pengar och kontakter så är ingenting omöjligt i Kina!

I övrigt har jag numera vinterlov (två månader), och för att göra något vettigt är jag nu och besöker en IB-skola (International Baccalaureate) i Guangzhou. På skolan går också den andra utbytesstudenten från Sverige (och förövrigt den enda svensk jag träffat i Kina), Elin, som också var med i Beijing de tre första veckorna. Först hade jag inte tänkt stanna kvar på skolan, men efter att de erbjudit bra möjligheter när jag senare ska söka till universitet blev jag tvungen att tänka om. För tillfället lutar det dock åt att jag inte blir kvar på skolan, jag ska bestämma mig på riktigt mot slutet av veckan.

Just nu sitter jag på mitt rum i skolans studenthem och skriver, klockan är strax över 12, så jag borde gå och lägga mig. Har som sagt hur mycket som helst att berätta om, så jag tänker att om jag bara kan sänka ambitionsnivån litegrann kan det nog bli en hel del blogginlägg framöver, och då kan jag även bli lite mer detaljerad. Hursomhelst, nu har ni i alla fall en aning vad som hänt och händer här borta i Kina!

 

5 thoughts on “Shenzhen Polytechnic

Lämna ett svar till Per Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>