Beijing

Nu har jag lämnat Beijing efter tre roliga veckor, och har fått jag har flera olika intryck av staden. Beijing är som sagt en enorm stad som med svenska mått helt saknar motstycke. Tempot i staden är ursinnigt på alla sätt och vis (trafiken, människorna, ekonomiska utvecklingen), men de människor jag mött har samtidigt varit mycket närvarande och nyfikna. Även om många inte kan prata engelska eller inte vågar prata engelska verkar kineserna generellt sett göra allt som står i deras förmåga för att hjälpa utlänningar när problem uppstår. På flyget till Beijing pratade jag med en äldre svensk man som hade varit i Kina-Kina (alltså utanför de största städerna) en hel del i sitt arbete, men som inte kunde en gnutta kinesiska. Han berättade bland annat om när han gick in för att handla i en butik där ingen pratade engelska, hur kineserna då brukade ringa runt till sina vänners vänners vänner för att till slut hitta någon som kunde prata engelska och översätta. Även om människorna i stora städer som Beijing är mer vana vid utlänningar och kanske inte är beredda att gå till samma längder är hjälpsamheten mot utlänningar något som jag tycker mig uppleva i princip överallt. Tillsammans med människorna ärBeijing under de finare dagarna en grön och färgsprakande stad som jag inte skulle ha så mycket emot att bo i som svensk. Visst är staden bitvis lite väl mycket betongöken, och den kunde ha varigt något helt annat om Mao Zedong aldrig hade inträffat, men precis samma sak gäller med centrala Stockholm. Det stora problemet är att de mindre finare dagarna är alldeles för många, och att under de mindre finare dagarna blir Beijing en helt annan historia.

Beijing är som kanske många redan är medvetna om en av de städer i världen vars luft är som mest förorenad. Elproduktion som består till 75% av kol samt bilar för lite drygt 20 miljoner människor på en yta lite större än Stockholms län kombinerat med smutsiga industrier och ett ogynnsamt geografiskt läge gör att luftföroreningarna kan nå absurda nivåer. Under de tre veckorna jag var där hade kanske lite drygt varannan dag luft så dålig att det bildades klart synlig smog. För att mäta luftkvaliteten använder man ett index som mäter andelen små skadliga partiklar i luften, Världshälsoorganisationens rekommenderade maxnivå ligger på index 25. Under de dagarna vi var där låg det kanske i snitt på 100, under de värsta dagarna något över 200. Då är ändå luften ur ett helårsperspektiv relativt bra och inte i närheten av de nivåer som kan uppnås på vintern. På vintern ska det inte vara ovanligt att index ligger strax över 600, det vill säga mer än 24 gånger högre än vad som anses som hälsosamt. De kineser som vi var med berättade att när det var som värst kunde det bli så illa att du endast kunde se ca 25 meter trots att det inte var ett moln på himlen. Som om inte den direkta påverkan på din kropp var tillräcklig innebär smogen också för de flesta en stor psykisk press. Jag läste någon blogg på internet från en amerikansk doktor bosatt i Beijing somtrodde att den mentala stress som luftföroreningarna skaparär minst lika ohälsosam som de skadliga partiklarna i sig. Det är något som jag efter att ha varit där kan hålla med om. Det blir att man på allvar frågar sig: Hmm, vad är hälsosammast? Att gå ut och idrotta eller att sitta still inomhus? Det går liksom aldrig att känna sig helt nöjd med sin tillvaro i och med att du hela tiden måste andas den skitiga luften. Smogen lägger sig helt enkelt som en grå slöja över vardagen och ger förr eller senare livet en sunkig eftersmak.

Självklart frågade jag mig redan innan jag åkte hit varför man väljer att bo i Beijing om man är medveten om detta (det ska mycket till för att inte bli medveten om det), och har ett val att bo någon annanstans. Jag har inte frågat så många, men de som jag fått ett utförligare svar från har alla sagt att det i grund och botten är på grund av att det är här som de bra jobben finns, det är här som allt händer och det är här eller i närheten min familj bor. Angående hälsan är det lugnt, de tänker bara bo här medan de är unga och kroppen tål allt. Sedan, när de blir 40 ungefär och har tjänat massa pengar och skaffat sig en bra hustru eller man kanske det dags att lämna Beijing och leva ett hälsosamt liv. Även om detta verkar vara ett vanligt resonemang finns det ju såklart också miljoner Beijingbor som inte tänker så här, men däremot inte har så mycket att välja mellan.

Nu har jag dock lämnat Beijing för den här gången och anlänt hos min värdfamilj i Shenzhen i södra Kina. Symboliskt nog var det mjölksmog när jag lämnade Beijing och klar himmel med strålande sol när jag landade i Shenzhen (Shenzhen har inte samma problem med luften som Beijing). Först när jag mötte min värdmamma och sonen trodde jag att de pratade kantonesiska (vilket är något helt annat än kinesiska), och med det faktum att deras engelska vokabulär består av typ ”hello” och ”goodbye” blev jag påmind om att det är nu utbytesåret börjar på riktigt. Allt eftersom började jag dock kunna urskilja mer och mer och insåg tillslut att de bara pratade mandarin med dialekt. Kommer att berätta lite mer om hur jag bor och värdfamiljen senare när jag har landat lite mer, men hittills har värdfamiljen varit oerhört vänliga, nyfikna och hjälpsamma trots språkbarriären, och det känns som att vi nog kan passa ganska bra ihop. Jag ser fram emot året! Förhoppningsvis får jag nu också se ett lite vackrare Kina här i Shenzhen än vad jag såg i Beijing.

Tar med tre bilder på mitt bostadsområde, en på mitt rum och en på vardagsrummet.

DSC00053 DSC00058 DSC00066 DSC00067 DSC00073

9 thoughts on “Beijing

  1. Oj, vilken skillnad mot Älta med skogen inpå knuten! Vilken våning bor du på? Utsikt från lägenheten? Roligt att få lite bilder från hur det ser ut, både inomhus och utomhus. Låter bra det du beskriver!

    • Nu rakar jag faktiskt ha en skog precis utanfor huset (kommer fler bilder snart), men jag forstar vad du menar. Jag bor pa 19:e vaningen av 35. Har val helt ok utsikt, alla andra husen har ju ocksa 35 vaningar!

  2. Låter toppen att de är så hjälpsamma och botten med luften i Beijing. Känns inte alls lockande att åka dit på vintern nu. Jag var där i mars ett år men det var många år sen och då var det mest bara iskallt och sandigt av starka vindar från Gobi. Tror du att du kommer att åka ut i Kina-Kina (kul namn) något? Hur gammal är värdbrorsan? Tycker det är coolt att du tar utmaningen att bo i en familj som bara kan säga hej och hej då på engelska. Det måste vara helbra förutsättningar för att bli flytande på kinesiska, på Shenzhen-dialekten… Kul att följa dig!

    • Ingen aning om jag kommer resa något, men familjen verkar gilla att resa själva, så kanske det blir något… Min lillebror fyllde 12 år igår. Du kan förresten hälsa till Claes att han har blivit inbjuden till att besöka min lillebrors kompis hem om han kommer till Kina!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>